Det var först i vuxen ålder som jag initierade min läsning av politisk teori. Då började min kritik av imperialism, kolonialism och kapitalism verkligen ta den form som den har idag. Men mina antikapitalistiska åsikter började manifesteras mycket tidigare än så.
Invasionen av Irak, 2003, var första gången jag ifrågasatte den amerikanska krigsmaskinen och mina första funderingar kring hur världen fungerar tog fart. Jag tänker att många haft en liknande upplevelse i den här aspekten. Det politiska uppvaknandet börjar med en reaktion på de hemskheter som bedrivs i kapitalismens namn, vilka oftast är förankrade i amerikansk utrikespolitik eller viljan hos amerikanska företag (oftast både och eftersom amerikanska företag formar amerikansk utrikespolitik).

Även om länder som Storbritannien och Frankrike verkligen kämpat för att få rollen, så är fortfarande USA imperialismens galjonsfigur i kontemporär historia. Alldeles för många exempel existerar där länder och hela regioner destabiliserats av det amerikanska korståget mot kommunism och socialism. Bara för att dessa ideologier inte främjar vinstintressen hos amerikanskt kapital. Här är vad jag skulle beskriva som den första biten i pusslet som är den besatthet som vi upplever, där USA (oftast) utgör det första exemplet på extrem kapitalism/imperialism som många stöter på.

Nästa bit i besatthetspusslet är amerikansk kulturexport. Att konsumera amerikansk media har länge varit normen. Något som accelererade i informationsåldern som vi lever i idag. Framförallt för människor som är kroniskt uppkopplade, vilka även existerar inom vänstern (mig själv inkluderad). Kanske är din favoritpodd amerikansk? Eller filmerna du tittar på, musiken du lyssnar på, spelen du spelar, streamern du tittar på? Även om vi konsumerar media som kritiserar USA så ligger fortfarande fokuset kvar på deras samhälle och problem. Och även om ämnena som behandlas inte är amerikanska i sig så förblir perspektivet amerikanskt. Trots att det här inte är unikt för vänstern, så är det fortfarande en viktig del av pusslet.

Amerika är inte bara galjonsfigur för imperialismen utan även för kapitalismen. När kapitalismen kritiseras så finns det alltid ett exempel att hämta från USA. Trots att Storbritannien (och till viss del även Sverige) har många av problemen som är symptomen av privatisering och ekonomisk åtstramning. Den här biten är delvis konsekvens av den förra biten. På grund av att vi konsumerar amerikansk media så innebär det att vår kunskap om deras samhälle ökar. Det leder till nya exempel vi kan peka på angående varför kapitalism är dåligt, som gör att vi konsumerar ännu mera amerikansk media, så vi kan hitta ännu fler saker som är fel med USA. Våra egna ekokammare är till bredden fyllda med kritik som handlar om amerikansk kapitalism och imperialism.

Till sist vill jag skriva om förluster. En förlust kan länge bo kvar i ens huvud. Upprepade förluster kan göra en besatt. Tankarna på vad som kunde ha varit om en händelse utspelat sig annorlunda eller om du hade gjort på ett annat sätt så hade det blivit bättre. Annorlunda formuleringar som dyker upp i duschen efter att ha diskuterat med någon som uppenbarligen hade fått dig att vinna istället. Alla analyserar sina förluster och vänstern förlorar ofta. Även om vi får rätt i efterhand och förändringar till slut kommer, så förlorar vi oftast först och behöver arbeta oss upp därifrån. En strävan framåt, för en förändring kommer alltid mötas med motstånd och därmed, förluster. Många av vänsterns förluster är på grund av USA och deras maktutövning i världen. Vilket antagligen är den viktigaste biten i pusslet som är vänsterns besatthet av USA. De har, genom alla statskupper och krig, manifesterats som den slutgiltiga antagonisten av vänsterns motgångar.